uteritt i snö och solsken är underbart.
synd bara att jag är skitskraj för att gå nära en häst nu. efter den där jävla sparken, det är jättetöntigt men jag kan inte ändra på det, det går inte. det sitter kvar där längst bak i huvudet, det går inte att få bort.
det är bara helt meningslöst att göra något man älskar som man inte vågar, helt menigslöst.
jag suckar högt..